vilken galen jobbig pinsam tystnad/stämning det kan bli när man ska åka från en våning i en hiss till en annan, speciellt om det är en seg en. Det är så avgörande vilken person som stiger på. Är det ett gäng är det genast mycket enklare, då är man själv inte den enda att bli uttittad på eller helt totalt outtittad (stirra lite i väggen, lite i spegeln, lite på golvet, lite uppåt, lite ner) och man gör ju likadant själv. Är det en ensam skämtsam person kan det lätta upp allting och det hela går mycket enkelt, men är det en fööör skämtsam så blir det pinsamt bara för det, (kom på nåt kul å säga, kom med nåt bra, kom med nåt bra...) är det en blyg som stirrar ner i golvet blir det jobbigt, är det en afrikan som nödvändigtvis tror att man kan samma språk och ser frågsamt på en efter en frågad fråga blir även det jobbigt. är det ett litet barn kan detta vara rätt kul, men bli ehh, vad ska jag göra nu efter att man gjort "var e bebyn med den" (okej, så gör jag inte)
hehe, jag har inte fobi för att åka hiss eller prata med människor! absolut inte, motsatsen tror jag! men jag bara tänkte på det idag nu nyss när jag åkte och jag var den som stirrade lite här och lite där, överallt förutom på personen, för det hade känts så granskande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar