Dum och blond... eller!?!

Igårkväll var jag med Jocke. Det var så bra eftersom när jag nu missade planet så kände jag inte för att bara sitta hemma och tråka hela kvällen, så ringde han. Alltid roligt att prata med honom, han är som kul. Och så var det helt fint väder ute, så vi gick en promenad, runt sjön.

Då sa han en sak som jag kommer leva på en stund. Haha åå!

Jag sa till honom att :"Tjena, om jag tänker tillbaka för typ 6 år sedan, då kan jag inte minnas att såna här flummiga saker inträffade mig konstant, jag kan inte komma på en enda händelse, då verkade man leva ett ganska normalt liv, men nu, nu är det som att allting alltid blir helt ba tjing. Tjena, jag vet inte riktigt, det måste va nu på sista tiden jag verkligen blivit dum och blond, typ sen gymnasiet.. haha"

Han ba, "men vadådå?"

Då sa jag ju som att "jamen hur många andra är det som under de senaste åren har kört in i väggen och pajat ljuslyktan på bilen, tappat bort datorn, kraschat mobilen, missat flyget, hett sönder bordsskivan, bränt sönder micron, kört dubbelt över hastighetsbegränsningen utan körkort mindre än två månader efter sin uppkörning, glömt ID-kortet då högskoleprovet skulle skrivas, dragit ett totalt fel skämt på en arbetsintervju..."

Han fortsatte då och sa: "Ja, men tänk efter, för 6 år sedan, hade du en dator då? Kunde du köra bil? Liksom skrev du högskoleprov?"

Ahh, och nu började det klarna, Vi lär oss från våra misstag! Och se det såhär! om jag väljer att göra bort mina misstag i tidigt ålder, fatta fullärd jag kommer vara strax då... eller nåt sånt;-)