Världens Gull!

Min mormor är världens bästa!

Hon var verkligen mitt gull, och jag var hennes! Jag tyckte så mycket om henne! Vi kom som så bra överens och ja, gick som så bra ihop kändes det som. Vi förstod varandra. Åå, vad jag älskar henne! Hon kommer för alltid att finnas i mitt hjärta! Hon har varit en sån stor förebild för mig och betytt så otroligt mycket under alla dessa år!
Den gläjde hon gett. Man fick alltid ut något av att fara och hälsa på henne. Det behövde inte vara komplicerat, hon blev alltid glad. Om jag var dit på en håltimma kunde jag slumra till på hennes rumssoffa, men hon var nöjd för det, då hade hon dragit rullstolen så att hon såg mig, men sen ofta då jag vaknade till så satt hon med huvudet framböjt så hade hon också somnat till, hehe, så sov vi tillsammans.
Att ta med sig fika dit från Holms, fara dit under lunchen och tillaga nånting. Det kommer kännas så konstigt att inte få göra det längre!

Jag var hos henne i fredags, lördags och igår. Jag fick vara hos henne när hon tog sitt sista andetag. Min söta gulliga mormor!

Men på något sätt så i det ögonblicket kändes det både sorgsamt, men när hon tog sitt sista andetag så kunde jag ändå som se mig henne framför mig komma in i himlen. Ingen nöd och ingen klagan. Ljus. Frid. Morfar. Jesus som möter henne med en varm famn och ett varmt leende och säger Välkommen hem. Då kunde man ändå som känna sig glad över att hon slipper lida här och att hon nu faktiskt får ha det så mycket bättre. Att det är inte slut än, vi kommer ses igen! Då, alla friska!

Jag har haft en sång på hjärnan till och från under dagen, de raderna jag kan från den är i alla fall:
"Då ska glädjen bryta fram, när vi alla är tillsammans, och vi sjunger nya sånger som handlar om vår Far.
Men det bästa utav allt är att vi får möta Jesus, då ska vi få dela glädjen, hemma hos vår Far."