and she's back!

woohoooow!!

har just kommit hem från övik, eller ja igår i varje fall:) jag, malin, ema och frida var på tejp. vi var typ 10 pers från lule, trodde jag aldrig att vi skulle bli innan vi for. det var grymt bra! jag förstår om malin är less på mig nu eller nåt när vi umgåtts typ veckan i sträck, själv känner jag att jag saknar henne, hehe;P hon är så bra, så klockrena saker! vi fick uppleva många "det är här du ska ta självdistans från dig själv, se på situationen utifrån och skratta litegrann." vi spelade ju volleyboll 3 dagar, instruktörerna var svinbra! man lärde sig sånt som man inte hade koll på annars så det var ju nice, inte bara spel utan även som riktig träning! har annars också oftast spelat me kanske 4 på varje sida, men nu när de var beach så var det ju 2 mot 2.. mötena var bra tycker jag! låtarna har satt sig på huvudet, men de får gärna stanna där, de är ju bra så att inte mig emot;) jag måste bara säga en sak så det är sagt.. godis är bra, men Jesus är verkligen bäst! se bara på hur allt fungerar.. alltså det jag tycker är så faccinerande är bara genom att se på migsjälv tex. hur komplicerad är inte jag. jag tänker rätt mycket, okej, det blev fel. jag tänker otroligt mycket. det känns som att mitt huvud kan hålla på sprängas av alla tankar som kan virvla omkring. och jag menar hjärnan är ju inte speciellt stor. hur kan det rymmas så mkt i något så litet!?! som dessutom bara jag har någon aning om. samtidigt så är det väl hjärnan som styr om jag typ ska vicka på min stortå. då sänds det ju signaler till hjärnan om det. och inte avbryts mina tankar om hur bert karlsson skulle se ut i turkosa ögonbryn för det?!? hehe, nej men sen, jag läste i en bok igår tex, om att vetenskapsmän har ju lyckats med mycket, men ingen har som egentligen kunnat förklara vad vår själ är. alltså. man kan skapa en robot, man kan göra en snögubbe. men den kan ändå inte börja andas, tänka, känna.. varför har vi känslor. det jag kan tycka är svårt att förstå är hur just Liv har kunnat uppstå från en stor smäll! just det första momentet! även om det börjar i smått så är den början inte så liten om man tänker efter. det är ändå att gå från materia till liv! det skulle ju vara omöjligt, iaf för mig att kunna tänka mig min stol kunna komma till liv eller kanske få ont om jag slår handen i den.. jaja, nu pratar jag bara på här lite. men det är intressant att höra vad folk tycker.. och speciellt efter en sån här vecka när man verkligen bara.. tjena, det är ju en självklarhet. du är ingen slump! du är däremot en guds skapelse.. tjobidoo till det;)